Ja det där med att blogga var ju verkligen inte min grej. Det blev till en stor press bara att man skulle ha nått intressant att skriva hela tiden, någon galen berättelse att förtälja eller liknande. Och de hade man ju i början här då allt verkligen var galet. Men nu har ju liksom allt det där lagt sig och man tycker liksom inte att de är lika speciellt längre, att folk spottar på en, att någon rapar en i örat, att klippa naglarna på tunnelbanan eller att äta med öppen mun och fräsa ut allt som man inte gillar på bordet. Tja, de är liksom inte lika nytt och främmande längre. Inte så att jag har tagit det till mig men man chokas inte över det längre.
Ja nu har jag då bott i österlandet i ett år och tänkte mig på en lite utvärdering. Jag hade ju som mål att åka ner och lära mig språket, lära känna mer kineser än sist jag var här då jag kom hem ned 0 nya kinesvänner. Jag hade även som mål att jobba, eller tja, iaf hålla mig levande. Så hur har det gått då…
Börjar vi med språket har jag dammat av gamla kunskaper, jag har adderat lite nya svordomar, kastat in en arbetardialekt som jag plockat upp av alla street kineser som bara gapar (tydligen så man måste göra för att bli förstådd och för att få till tonerna). Jag lyssnar till Kinesiska konstant på jobbet så att ta lektioner efter jobbet känns bara sjukt onödigt och tröttsamt. Jag kan så pass mycket att man vet att man aldrig kommer lära sig detta språk flytande, men jag förstår mer och mer och jag kan förflytta mig, återställa vätskebalansen, stoppa hunger och pruta. Behöver man kunna mer? Jo just ja jag kan svära också! Så där kommer jag nog inte lägga ner mer energi.

Målet att skaffa mig fler kinesiska vänner får jag ända säga att jag ökat fler 100 %. Fast sen måste man ju omvärdera termen ”vän” här. Jag arbetar med 10 kineser, de är inte mina vänner men de är mina dagliga samtalspartner och således några jag spenderar största delen av min vaka tid med. Jag har kanske 3-4 bättre kinesiska vänner, en av dem är min favorit Gordon som jag jobbat med. Han har jag lärt allt jag kan, jag har tagit med honom på sin första fest, sin första bar, krog och första fylla. Inget man är stolt över kanske, men stackaren lever i Shanghai och har ALDRIG varit ut. Ja de måste man ju bara ändra på. Jag har givit honom nått gott också, jag har drillat honom i Engelska och kan efter ett år skåda en otrolig skillnad, han är en klippa. Gordon har dessutom blivit min högra hand, han hjälper mig med allt från bankärenden, förklara varför folk spottar och har långa naglar, han har hjälpt mina rumskompisar med deras restaurang OCH har blivit en del av vår familj.

Så var det det där med jobb. Ja jag började ju som marknadsförings praktikant och skulle lära mig tillsammans med teamet här. Kom ner och inser att jag är ensam tillsammans med Gordon, som egentligen är kock och inte alls intresserad av marknadsföring eller att prata med kunder, så det blir inte riktigt vad jag tänkt mig. Men jag finner mig ganska snabbt och i Oktober drar vi igång ett nytt projekt kallat PM-China där jag får dra leda hela karuselle. Mycket mycket svårt och otroligt utmanande och nervbrytande. MEN så mycket jag lärt mig sen, om kinesisk arbetskultur, om Internet, teknik, om Kinas enorma framsteg på den fronten och att vara en viktig länk i den fortsatta utvecklingen har varit coolt. Efter jul gick ju praktiken ut och fick då erbjudandet om ett 2års kontrakt och en efter en snabbis till Hong Kong och fixa arbetsvisum och uppehållstillstånd så kom jag tillbaka efter jul till en fast anställning och en titel. Marketing Manager. Jojo. De är inte illa pinkat, men inte speciellt stor skillnad alls från att vara praktikant direkt förutom just visitkortet.

Efter jul har de hänt en del och vi har nu lagt PM-China på is och fokuserar 110 % på Microsofts nya operativ system Windows 8 där vi har fått det stora privilegiet att bygga en applikation som ska finns i deras app butik redan vid lansering i Oktober. Ja så nu sysslar jag med att lära mig allt om operativsystem, touch funktioner, kodning och testning, jag skriver produkt beskrivningar, app funktioner och en jävla massa galematias om ditt och datt. Vem hade kunnat ana att jag skulle använda min ordbajsning till att marknadsföra den senaste tekniken i Kina och resten av världen?! Lustigt hur saker och ting blir egentligen.

Idag är det lördag och vad gör man en vanlig lördag i Shanghai då? Tja, jag har ätit frukost (käckebröd, vattenmelon och kaffe!) vart på gymmet och trängts med stadens alla bögar (de är faktiskt sant, mitt gym är känt som böggymmet, tom min bögkompis Lukas säger att de är allmänt känt, han ska börja nästa månad!) de är mycket trevliga och har otroliga kroppar! Sen får man snabba sig hem för då ska det vaktas städerskor. Japp, våran Ayi som det kallas kommer lördagar mellan 13-16 och städar hela våran lägenhet. Någon måste vara hemma eftersom våran förra ayi tydligen tycket om att prova våra kläder och vem vet vad mer. Men för 30kr i timmen så får man ett skinande hem, och vår är i överkant på prislistan annars ligger det mellan 15-25kr. Undra om man kan dra de på rut-avdraget? Ska kolla de. Fan man blir fruktansvärt SNÅL här. Man står och gapar när man ser att lunchen ökat med 1,50 yuan (typ 2kr) från 6 till 7,50:- … HUR ska jag klara av en lunch på 90kr? Fy fan de är ju en veckas mat! Haha…

En lördagkväll umgås man gärna med något av de olika gängen, Italienarena, Fransmännen, de Engelskspråkiga (UK, US, AUS), Latinosarna, Tyskarna eller tja varför inte Svennebana gänget. Ibland händer det även att en och annan minoritet smyger sig in, en Jamaican, en Mauritan, Senegales eller Bolivian. Ibland händer det även att alla grupper mixar sig och då sker de under. Ikväll är en sådan kväll då jag tror alla kommer att samlas under samma tak, eller tja tak och tak kommer de ju inte att vara då vi ska vara PÅ taket. Ben (London) fyller 25 och de ska vi fira på hans Gigantiska takterrass som är nästan en halv fotbollsplan stor (skojar inte!). Ben är dessutom DJ så det vankas intressant musik, mycket folk och en kall öl i en härlig fuktig SH natt.
Tja, vänner. Så har och är livet i det främmande landet i Öst. Vi får väl se med vilken frekvens jag uppdaterar denna blogg. Men ska försöka göra ett par instickare lite då och då.

Ha det bäst,
Puss&Kram

Hej igen,

Ja alltså de här med att blogga är kanske inte min starka sida. Men varje dag jag har gått till jobbet så har jag funderat ut så mycket jag vill skriva om, alla iakttagelser, människor och kulturkrokar.
Jag har därför bestämt mig för att försöka behandla åtminstone ett ämne per vecka. Jag är dessutom väldigt glad om ni vill ställa frågor som ni funderar över om Kineser och Kina så ska jag ta reda på det och skriva om det. Så det blir lite som en ”fråga krickan om kina” typ fast kan ju inte garantera att svaren har något större faktaunderlag utan baseras på egna iakttagelser och mina kineskompisars svar.
Jag tänkte idag skriva lite om de här med kvinnor i kina, eller ska vi kalla dem flickor i alla åldrar, för de är så fruktansvärt omogna och barnsliga. De klär sig i stora teddykläder (päls) med dockor fastsydda på, de bär öronmuffar, vantar, halsdukar, ryggsäckar som alla är motiv av antingen ett djur (typ panda, björn) eller så är det dockor! Alltså dessa tjejer är mellan 15-45 år gamla!!! Det är förfärligt. Jag har börjat snickra ihop en lite teori om att kinesiska män gillar ”småflickor” eller åtminstone den lilla oskuldsfulla imagen. Jag som bastant skandinavisk vikingakvinna med breda axlar och höfter går liksom fetbort i deras bedömning av attraktiv. Jag har dessutom inga öronmuffar som är två stora Pandahuvuden! Shit, jag är sååå ute! Men jag lider inte direkt om jag ska vara ärlig. Den kinesiske mannen är inte direkt den mest manliga varelsen heller. Deras pubisliknande mustasch, galna hårskapelse, kort-i-rocken figur och stora brillor utan glas är inte direkt vad en kvinna av Vikingablod faller för. Så mamma du kan vara lugn.
Dock måste jag säga att i Kina så är jämställdhet inte ett problem, det är inte ens något man pratar om. Det behövs inte. Män och kvinnor, eller flickor och pojkar, är samma här. Man skiljer inte på könen på samma sätt i den Kinesiska kulturen så som vi gör hemma. Här innehas många av de högsta positionerna på ett företag av kvinnor (aka flickor med teddytröjor och stora hello kitty rosetter).
Det är mycket fascinerande att färdas mellan två så olika kulturer som den Afrikanska och den Kinesiska, släng där till lite hederlig Svensk jantelag, så ser man världen på ett nytt sätt där kvinnans roll inte ser lika ut i alla delar av världen. Här i Kina pratar man inte ens om att de skulle vara någon skillnad i ”värde” (gillar inte att ens använda order värde, som om man värderar ett föremål) men jag menar på att i den afrikanske kulturen värderar man faktiskt kvinnor. Man ser dem som föremål och de ska vara bra fruar och mammor. Här är det skillnad mellan kvinnor och män, men bara rent fysiskt. Mentalt äger kvinnorna de stora positionerna inom företag. (Här ska tilläggas att detta är min vetskap, och inte alls faktabaserad eller så, men i SH så ser det ut så).

Vi har en del att lära av kineser. Jag tror dock att de har mycket att lära av oss. Den totala bristen på empati, den egocentriska girigheten och ett nästan äckligt ekonomisk fokus gör dock att Kinesen uppfattas som en omänsklig och kall medmänniska. Tunnelbanan är det bästa exemplet. Där slåss vi för våra liv för att komma på och av samt ta oss från ett tåg till nästa. Vi trycker, pressar, tjuvnyps, armbågar, skriker, tjoar och grymtar för att komma först. Vi skryr inga medel. För vem kan vänta 3 minuter på nästa tåg??? Jag skriver vi för att om man INTE anammar detta hamnar man sist av de ca 20 miljoner kineser som tar tunnelbanan till jobbet precis mellan 8.23-8-55. Jag skojar inte. Jag tar i med fullt tryck för att komma med. Jag kan inte heller vänta. Att vara den större människan i detta sammanhang har dock sina fördelar, man har mer tryck i sina rörelser, men man tar å andra sida också mer plats och får svårare att vara siste man ombord då dörrarna stängs.
Att trängas med så sjukt mycket folk är intressant för här finns verkligen inte plats för nån ”private space”. Men de har jag ju vant mig vid i Kenya, men både den ena och andre i knäet i en matatu. Att trängas på t-banan här är ändå mer hygieniskt än i Kenya
Jag måste dock säga att det är kul, det är en upplevelse och en stor kontrast till den folktomma gatan i Rättvik (dock ej v. 31, tänk er ccw fast ALLA dagar och på samma perrong) hahah.
Jag återkommer snart igen. Nästa vecka går jag på lov från och med onsdag och 11 dagar framöver, så kan tänka mig att de blir ett par inlägg till!

Ha det bäst!
Signerat,
Kristin

Hej hallå,

Ledsen att det tagit ett bra tag sedan jag uppdaterade senast. Men till mitt försvar har det varit rätt galet på jobbet. Vet inte om jag nämnt vad det är jag jobbar med just nu, men för att göra en lång historia kort så har vi skapat ett systerbolag till SoftCompass som heter PM-China som är en plattform för Produkt managers och designers som sysslar med user experience. Tänk er att vi försöker skapa ett nytt forum för att uppmuntra till en ny Steve Jobs. Min chef har slagit på den stora trumman denna gången och bjudit in ett gäng jänkare som ska tala om Produkt management, sociala media, twitter, facebook och den nya internetbaserade eran. Ja som ni kanske förstår så är detta ett helt nytt ämne för fröken oteknisk och de närmsta jag kommit detta är med mitt FB konto typ. Jag har fått lära mig en hel del om man säger så.

Åter till saken, vi ska i veckan som kommer ha två konferenser och en tvådagars workshop med Marty Cagan (tidigare eBay’s produkt ansvarig) allt detta på 6 dagar. Tisdag, onsdag är det workshop i Shanghai, torsdag-fredag är det konferens i Shanghai och lördag-söndag är det konferens i Beijing. Det som är så galet med allt detta är att jag är konferens general och ska styra allt detta för de ca 550 pers som ska medverka under 6 dagar så jag ska bossa över mina kinesiska kids samt hantera alla dessa kinesiska besökare på ett smidigt sätt utan någon som helst erfarenhet av stora arrangemang.

Det mest nervpirrande momentet är att jag ska hålla i öppnings ceremonin där jag ska hålla ett tal till en samlad skara av Kinas största produkt och design managers från Yahoo, Google, eBay, Sina, SAP, Facebook, Twitter, QQ och tja ett gäng till.  Det är inte bara det att jag ska hålla ett tal, talet ska dessutom vara på KINESISKA! Ja detta ska sannerligen bli en utmaning. Ni vet ju att jag normalt sett gillar att prata inför folk och det ska verkligen bli roligt, men alltså, på kinesiska? Ja när jag gjort detta måste jag nog faktiskt ge mig själv en eloge att jag nog är korkast av alla som ställer upp på typ allt. Men konstigt nog känner jag mig inte ens lite nervös. Jag tror nog fortfarande att det dels är typ 1 vecka kvar och jag har gott om tid att öva; 2 att jag egentligen inte behöver göra det på riktigt; 3 att det nog inte är någon som kommer att lyssna. Men jag tror jag måste börja revidera alla tre. För det är 4 dagar kvar tills konferensen och jag ska dessutom hålla talet på två konferenser. Det är dags att lägga på ett kol nu.

Men jag ska inte sticka under stolen med att jag känner mig lite stolt och lite smått exalterad över hela situationen. Vilken komet karriär inom IT branschen Jag vet som precis lärt mig vad en app är och jag är tom omkörd av farsan då till och med HAN har en skaffat en smartphone medan jag bytt TILLBAKA till min gamla mobil efter att ha gett bort min ericsson till bättre behövande i Kenya! Jag har till och med fått pappas gamla telefon!! Och nu ska jag alltså hålla ett tal om den nya eran inom teknologin och hur ballt och coolt detta är. Produktutveckling 3.0 men jag är fortfarande kvar på 0.1. kan man kalla det hyckleri, bra fejkat eller bara dumdristigt? Vilket som så är det sanning, och det är fett coolt.

Jag har ju skaffat mig kostym nu också, med hela baletten. Jag kände mig nästan utklädd där jag stod i vardagsrummet i pennkjol, svit skjorta och pumps med en knut i nacken, pärlörhängen och halsband. Fy fan, det tar sig. Jag har tom köpt ett par nya svarta mocka skor till jobbet, det är dags att lägga conversen på hyllan. Eller i alla fall tills efter konferensen.

Jag hade tänkt skriva lite om hur det har varit på jobbet den senaste tiden, men inser att jag skulle behöva ungefär 3h på mig för att få ner all galenskap som sker på ett kinesiskt kontor. Men i korta drag kan man väl säga som så att jag har fått huvudansvar för hela konferensen och workshopen. Det känns mycket hedrande, men att försöka organisera ett gäng kineser som aldrig hört talas om schema, skriva ner sina arbetsuppgifter eller att rapportera till någon som inte officiellt har makten att bestraffa någon gör det hela en aning frustrerande. Min chef har dessutom ett minne som en guldfisk, vilket innebär att vi kan ha bestämt en sak en dag men redan nästa dag är det inaktuellt. Detta  har inneburit att jag har omarbetat schemat varje dag i 3 veckors tid. Vi har haft 3 veckor på oss att beställa ALLT material till våra ”goodiebags” som ska delas ut till gästerna. Det har varit ett smärre helvete eftersom ingen vet vad vi har haft för budget (något som heller inte verkar vara viktigt) vi kör så länge de finns cash. En vecka innan workshopen hade vi fortfarande inget hotell att vara på. Så i två dagar åkte vi runt till kanske 15 hotell i panik och försökte hitta ett som passade.

Jag är så otroligt glad över att jag efter min tid i Kenya lärt mig hantera stress och att finna mig i nuet och i ovissheten på ett helt annat sätt så jag har faktiskt inte brutit samman. Det ska istället blir skitkul. Att ha mycket att göra är ju som sagt 100 gånger roligare än att inte göra något. Jag ska njuta av denna veckan och ska kicka ass med min kinesiska. Att se det positiva i allt detta är faktiskt mycket enkelt för det är ju detta jag har önskat mig, jobba i Shanghai med något som är utmanande. Och det vill jag lova att jag gör, jag har lärt mig så sjukt mycket om marknadsföring, kinesisk arbetskultur, byråkrati, mig själv, teknik och ja arbetslivet i övrigt. Det är ett sjuhelvetes coolt första jobb med så mycket ansvar. Speciellt inom ett fält som jag aldrig pysslat med tidigare

Nu ska jag ta och göra mig klar för jag ska till flygplatsen och hämta våran första talare Cynthia Johanson från Twitter. (skaffade precis ett konto på twitter för att förstå vad det är för nått hon sysslar med så jag har några adekvata frågor att ställa Men de ska nog gå bra!

Vi hörs och SES. Ja för jag kommer hem till jul! Det blir en traditionell jul hemma på faluvägen i år igen, och som jag längtar!!!

Puss & Kram

Hej hörrni, Ja nu har jag varit ute på äventyr. Jag har varit till Beijing på Microsofts tech-ed konference, en konference för att visa Microsofts nyaste tillskott och deras nyaste teknologi. Vi kan ta det från dag ett. Det var en hektisk dag och vi skulle åka direkt från jobbet så jag fick pack med mig allt och ta med det till kontoret. Jag måste ha vaknat på fel sida för av någon anledning fick jag en black out i tunnelbanan och tog åt fel håll, bytt sedan till fel bana och fick irra runt i tunnelbanan i alldeles för fuktigt klimat och kostym! Jag höll på att dö! SÅ frustrerande och så mycket folk!

När jag kom till kontoret fick jag reda på att jag hade ett skype möte med en av våra potentiella talare, en mycket högt uppsatt amerikansk IT utvecklare, helt oförberedd lyckades jag boka honom och han kommer till oss! Sen höll vi på att ordna med allt material vi skulle ta med oss, snacka om sista minuten!! Det var verkligen ett pill att göra i ordning alla mappar. Men när vi vart klara 2 min innan vi var tvungna att åka till stationen för att ta tåget så kom en av killarna på att han behövde en kavaj och den andra behövde byxor!!! MEN tänkte jag de va ju verkligen i sista jävla minuten, precis som att resa med barn! De fick springa runt i köpcentret på stationen och hitta sig lite kläder. När vi skulle borda tåget hade en av killarna tappat sin tågbiljett, nu höll jag på att gå upp i atomer!!! Jag la av en lite salva svenska hederliga svordommar…då hittade han biljetter och vi fick kasta oss på tåget, vilket i sin tur inte var så enkelt eftersom en av väskorna vi packat med material är av kinesisk kvalitet = hjulen var låsta, alla hantag gick av ett efter ett…när vi väl var på tåget fanns bara själva ramen av väskan kvar!!! På tåget var det trångt som en kista, det var 6 bädds kabiner och jag och Serena delade ett rum med 4 andra, Gordon sov i rummet bredvid och Clear sov 7 vagnar bort!! Bra bokat där! Vi hade dessutom turen att dela hytt med en sångfågel som halsade risvin! kombinationen vart en gormandes skitfull kines som tyckte de va roligt att utsätta sin omgivning för sånglekar och egna visslings truddelutter tills han slocknade…Kul. Tja sådär.

Väl framme i Beijing var vi definitivt inte ensamma. Typ en miljard (!) till ville också ta sig ut ur stationen samtidigt och ett smärre kaos utbröt, vi kanske bidrog lite till det då våra väskor inte var rull eller lyftbara utan släpades genom stationen av två magra kinespojkar (mina kids). Utanför skulle vi konkurrera med 1 miljard till om de 50 taxibilarna vilket resulterade i att vi tog en svarttaxi som deklarerade att vårat hotell låg åt helvete och att detta skulle bli dyrt….jaha, men de fick de väl vara värt då eftersom vi hade en tidsplan och där ingick inte 5h taxi kö. Nu var det så att vårat hotell låg BAKOM stationen!!!! Och vi hade ju betalat i förväg 80 yuan vilket är lika i sek, medan taxi skulle ha kostat 10!!! Lurade. Ja. Hotellet höll dock måttet. 5 stjärnigt. Lyx. Guld. Tofflor & morgonrock! Men som om vi hade tid till det. Nej bara att släng sig iväg till invigningen. Coolt. Men 5h snack på kinesiska om IT, ny komplicerad teknologi och programmering var tyvärr = med sömnpiller och de kinesiska tonerna vaggad in mig i ett nick tillstånd av svårare grad så nackspärr var ett faktum!

Efter konferencen fick jag och Gordon assistera Jason i sina förberedelser inför sin presentation och han tog oss sedan på middag, den tradnitionella ”hot pot” mycket trevligt! Man tillagar sin egen mat i en kokande buljong. Mys. Onsdagen hade vi vår första dag på eventet som utställare och ja banne mig de va så sjukt mycket folk och allt vårt material var slut efter 4h!!! Vi fick beställa mer från SH med en av våra andra professorer som skulle komma nästa dag. Inte för att de var många som förstod vad jag sa, men de va kul ändå! På kvällen trodde vi att vi skulle få ledig och gå ut och äta peking anka, men nej, då var det assistent jobb igen då Microsofts most Valuble Professionals bjudit in Jason att berätta om Boolan så vi var där och gav material…det tog bara 3h innan det var hans tur. Dock vann jag en kudde i en utlottning de hade, jag var de första namnet de ropade upp och eftersom jag har ett icke kinesiskt namn vart det svårt att förstå men eftersom det bara fanns en utlänning i hela salen var de ju lätt att lista ut vem de var! Vilket jäkla jubel de vart då! Haha…att man alltid ställer till med en show vart man än är!

Men det som var varit coolast hände ändå idag, torsdag. Hade ett lunch möte med ett annat jättestort online utbildnings företag som vi kanske ska bli partners med, och eftersom det är jag som kan engelska så fick jag sköta det mesta av snacket! Kul! Sen efter det klämde Jason ur sig att vi visst hade ett skype möte med en HR (Human Resorces) person från Google i Japan som vill rekrytera Product Managers (vilket vi ska ha en hel konferens för i nov) till deras kontor i Kina. Så jag skulle hålla i detta möte helt själv eftersom Jason inte är så bra på att prata Engelska. Jag han ju inte ens förstå vad det var jag skulle prata om så han inte bli nervös, men när vi väl började prata Tomeko och jag så visade det sig att hon var riktigt vass och ställde så mycket svåra frågor att jag började bli alldeles kallsvettig! Här sitter jag och pratar om detaljerade Product Manager frågor med världens största internet företag Google!! Herre jävlar för att prata svenska. Det kände så stort. Från början var hon lite tveksam till vilken typ av PM´s vi skulle ha på konferencen, men i slutet av mötet var hon mycket positiv och vi ska höras. Kanske kanske kanske har jag lyckats att få Google som sponsorer av våran konference i november!!!!

Efter mötet hade jag ett otroligt adrenalin påslag som var så otroligt häftigt. Att jag, en person som aldrig haft något intresse av teknik, IT eller nått tekniskt av något slag nu sitter och marknadsför ett IT trainings företag, ett Internet företag och ett Product Managers företag! Hahaha…jag måste nog skaffa en smartphone snart! Tja, livet har sina outgrundliga vägar och här sitter jag på ett tåg som just nu går i 306km/h på väg tillbaka hem till SH. Ja vänner, det är här det händer. I morgon eftermiddag ska jag till företaget SAP för att vara värdinna för ett tränings moment vi har hos dem med en av våra professorer. Det är mycket på gång nu. Vi tar och jobbar lördag också när vi ändå håller på…

Ta hand om er,

Kramar

Hej,

Jag har ju lov denna veckan eftersom vi firar Mao’s skapande av republiken kina. Detta innebär att vi i dagarna 7 är lediga, dock måste man kompensera sin ledighet med att jobba in det någon annan gång och de gör vi alltså med att jobba lördag, söndag till helgen som kommer…så helt enkelt ofrivillig ledighet. Kina i ett nötskal.

Men de är skönt att ha lite ledigt och bara njuta. Har hittills hunnit med middag i fredags på en mysig restaurang med Alfredo (en klasskamrat härifrån) och hela hans mexikanska släkt. Mycket roligt.

Lördagen så åt jag lunch hemma hos min mormor och morfar som jag kallar dem, de är ett italienskt par som känner sig gamla i min närvaro och har adopterar mig som sitt barnbarn som de tar så väl hand om Emanuel som farfar heter jobbar som kock här på en mycket fin italiensk restaurang så han bjöd över mig för en äkta pasta lunch! Mycket mycket gott och trevligt att bryta av nudlar och ris med!

Sen fick jag brottom hem eftersom jag hade bjudit in till fest i min lägenhet nu när jag är själv här. Hade bjudit kanske 10-12 personer. Men folk tar med en vän och så kommer det lite andra ensamma själar och tillslut var vi kanske 20-25 pers här och otroligt nog var vi majoritet svenskar! Roligt att se att det finns så många av oss här! Det var på de hela taget en mycket trevlig kväll!!

Söndagen var lite seg om man säger så…

Idag måndag har jag varit på lunch hemma hos Fu Jin Ping. Hon jobbar i receptionen på mitt jobb och trycker upp och ner hissen till oss…mycket spännande jobb måste de vara. Men hon är helt underbar och pratar med mig varje dag, tyvärr förstår jag inte mycket men de är alltid kul att se henne. Hon sticker åt mig lite kinesiska ”delikatesser” ibland, och nu har hon alltså bjudit in mig på lunch för att fira nationaldagen.

Jag tog med mig en av mina arbetskamrater som pratar lite engelska så att jag skulle få nått utbyte av det hela. Vi blev hämtade vid tunnelbanan av hennes systerdotter som också pratar engelska, så de var lyckat. Vi fick en gedigen kinesisk eller rättare sage shanghainesisk måltid. Det är mycket man inte vet vad man äter, men på de hela taget smakade det faktiskt riktigt bra. Dock får man ju inte ta själv utan de öser på mat hela tiden i min kopp så de är bara att sätta i sig allt de lägger där, även om de inte är ens favorit så att säga. Men man tar seden dit man kommer helg enkelt, nått som jag tränat på de senaste åren! Men maten här känns dock ”renare” än i Kenya, och smakerna här är mycket fler!

Börja känna mig frustrerad över att inte kunna språket mer, men känns inte som jag har så mycket tid över för att hinna plugga också!! Men ska se om jag kan ta helglektioner…

Annars har hösten gjort sitt intrång även här, det börjar bli kyligare och mycket behagligt att vistas ute! Det är kanske 20-25 grader…soft!

Jag ska ju på konference i Beijing nästa vecka i ett par dagar och där är det kallare så blir till att köpa en ordentlig jacka och skor denna veckan! Det ska bli jättekul att åka iväg med jobbet på detta! Networka och lyssna på lite olika talare…Dock är jag orolig att typ 99% är på kinesiska!!! Men börjar bli så van så…

Men nu ska vi iväg hela svenne gänget och äta sydkinesiskt, starkt och smarrig!

Ha de bäst där hemma,

Pussokram

I dag nar jag gick till jobbet och solen stralade och det var skon temperatur, inte for varmt och harligt ”friskt” sa kom jag att tanka pa en sak; har gar jag i varldens kanske storsta stad och har har jag nu jobb och bostad. Det kandes lite haftigt faktiskt, for de jag verkligen insag var att jag har forverkligat de flesta av alla minda drommar.

Jag satt ju i Kenya och forsokte pa alla satt hitta en oppning for mig att ta mig tillbaka till Shanghai, och pa natt outgrundligt satt har jag nu aterigen forverkligat en drom. Den forsta var ju att jobba med en hjalporganisation i Afrika och nar de uppfylldes hade jag en ny onskan och de va Shanghai, och nu ar jag aven har.

Jag kom outsokt att tanka pa boken Alkemisten som jag last ett par ganger dar det star; ”nar du verkligen vill natt verkar hela universum for att uppfylla dina drommar” och ja jag maste nog sag att det kanns ratt traffande i mitt liv. Hittills har alla mina drommar slagit in, eller iaf de storsta, de som har handlat om min karriar. Det privata livet ar ju en helt annan 5a for jag vet inte vad jag vill ha dar, sa da kan de vara svart for universum att verka dor det haha…

Nej men skamt och sido, jag kanner mig sa otroligt lycklig och odmjuk infor de faktum att jag fatt vara med om sa otroligt mycket i mitt relativt unga liv. Att fa mojlighet att traffa sa mycket inflytelserika manniskor som forgyller min vardag pa olika plan ar en otrolig upplevelse som jag varderar hogt.  Jag ar 100% saker att jag utvecklas till en battre och odmjukare manniska i dessa utmanande miljoer dar man utsatter sig sjalv for ibland tveksamma beslut men som pa natt mystiskt satt har gatt min vag hittills. Jag ar inte langre en framling i min egen kropp, tva har blivit ett, kropp och sjal. Galler bara att njuta nu medan de ar sams innan det ar dags for nasta provning i livet.

For mig handlar det om sjalvforverkligande och inre trygghet i en blasig och osaker varld. Men jag har ju en otroligt trygg basstation i Rattvik dit man kan fly om stormen blir for stor

Ta chansen, ta mojligheterna och vaga. Det kan inte mer an bli fel och man far borja om. Go for the dream!

Cheers!

//Kristin

Hej,

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade. Men de ar snalt med tid ibland att hinna satta sig ner. Denna veckan har varit ratt upptagen med ledighet och manga middagar. Vist later det jobbigt!
I helgen har det varit Moon festival, vi firar nagon gubbe pa manen och ater moon cakes. Moon cakes kan vara det ackligaste som finns i kakvag! Det ar ett overdrag av anlig sot kakdeg, men innuti kan man fylla dem med va 17 som hest. Den vanligaste ar roda bonor eller groan bonor. Uck! Men vi fick en lyxversion av jobbet dar de ar handgjorda med monster och annat pynt och vissa smakar kokos och annat sott, sa de fungerar! Vi var lediga i mondags for att fira detta och vi akte till Yuangarden som ar en jattemysig tradgard och helt i kinesisk stil som smygit sig in bland alla skyskrapor! Dar flanerade vi och tittade pa alla kinesiska turister som beteede sig allmant mystiskt!

Vi at en traditionell kinesisk middag med angade dumplings och annat jox som ingen vet vad det ar, men faktiskt ganska gott! Borjar faktiskt tycka att det ar gott!

Resten av denna veckan har vi atit middagar med massa folk for att saga hejda till Sara och Alessio och onska dem lycka till pa brollopet och allt de dar…

De aker idag torsdag och kommer hem om 4 veckor. jag trodde de skulle bli ensamt men redan samma dag de aker far jag tva nya rumskompisar. Det ar Elif fran turkiet som jag studerade med och hennes pojkvan Silvan fran frankrike. De blir skont att ha lite folk boende hemma sa att de inte blir sa ensamt! Blir ytterligare lite kulturkrockar och mojligheter att lara sig saker!
Elif ar dessutom jatteduktig pa att laga mat sa ser fram emot lite turkisk kebab och liknande!

Till helgen ska vi ut pa den beryktade kick-offen men man vet aldrig med kineser, de kanske blir uppskjutet till nasta vecka igen. Sa lordagen ska bli intresant.

Jag har kopt en laddare till min kamera nu sa sant kanske ni far se hur det ser ut dar jag bor och jobbar!!

Ha det bast dar hemma,
saknar er!!

Puss

hahah, alltsa jag laste lite i den lokala tidningen och hittade dessa tva helt otrolia artiklar som beskriver lite av vad som pa gar i detta landet!

Den forsta artikeln handlar om IKEA och att om man har ett IKEA medlemskort far man gratis kaffe under vardagar. Detta har utnyttjats till MAX da man har startat en motesplats i restaurangen for singlar i 40-60 ars aldern! Inte bara att de dejtar, de beter sig dessutom som grisa!!! Alltsa, detta MASTE jag bara uppleva! Det ar namligen pa mitt IKEA som detta pa gar, alltsa det som ligger nara varat hem! hahahahaha….Det spottar, ar hogljudda, har med sig egen mat, och ar oforskamda! De hade tom kastat en kopp hett kaffe pa en vakt som ett gruppen av pensionarer att lugna sig!!!! Shit, maffia liknande!

Las mer har; http://www.shanghaidaily.com/article/?id=481578&type=Metro

Nasta galna artikel handlar om att en ett arig bebis hade ett foster i magen!!!! Ja galet eller hur! Det visade sig vara hennes tvilling, nu maste de ta bort det, men eftersom familjen inte har nagon forsakring eller rad att betala uppmanar de allmanheten att hjalpa dem! Lust att skicka en slant?

kolla in det har; http://www.shanghaidaily.com/article/?id=413390&type=odd

Craxy world!

Men idag ar det antligen fredag och humret ar pa topp!

ha det bast,

Pussokram

Kristin

Det ar ratt fantastiskt att sitta pa kontoret och titta ut over varldens just nu hetaste finansiella center, pudongs udde kryllar av skyskrapor som den ena ar hogre an den andra. Financial center ar den hogsta byggnaden pa ca en halv kilometer upp i luften! Det kanns nastan lite overkligt nar man tittar pa det. Har sitter jag och ar en del av det. Den kinesiska framfarten, teknologin, ekonomin, tillvaxten och var framtid!

Om ni undrar varfor det inte finns de svenska bostaverna sa ar det for att jag skriver pa jobbets dator och den ar kinesisk sa jag ar glad att det finns bokstaver overhuvudtaget!

Kina ar ett spannande land ma jag saga. Igar var Luckas och Yiren pa middag hos oss (pluggade med lucas sista jag var har) och han hjalpte mig med allt jag maste ga igenom for att kunna ska uppehallstillstand och arbetsvisum har. En sjuk  process, femtontusen olika kontor att besoka, olika papper att skriva pa, halsotest, maste dessutom lamna landet for att kunna soka det pa nytt. haha…tja de ar bara att borja nu for jag har 2 manader pa mig!

En annan rolig sak som jag fick reda pa igar var att jag ska aka pa konference till Beijin i oktober. Det ar ett Microsoft event och eftersom vi ar partners med MICROSOFT (!!) sa har vi en plats i konventet samt ska ha ett bord pa massan sa vi kan lansera Boolan.com

Jason, min chef berattade for mig om att de bruakr ha ett mote, eller rattare sagt han kallar det frukstund, dar varje ny medarbetare ska beratta om sig sjalv och sin familj och tja allt man kanner for att beratta! Detta sa vara typ en powerpoint presentation pa en timme! hahah…sa jag kommer fa lov att snacka om alla er dar hemma, vanner och familj! Men sant tycker jag ju bara ar kul! Har ju en del resor att beratta om!

Vi har ju lunchrast i ca 1 1/2 h och oftast gar vi alla tillsammans och ater pa natt kinesiskt hak som oftast erbjuder kulinariska upplevelser utan dess like. Men stekt ris ar favoriten och natt jag tror ar safe (som att jag brytt mig om det tidigare!) Men maten ar jattegod. Vi forsoker ha konversationer dar vi blandar kinesiska och engelska, valdigt bra for att lara sig! Nar vi atit och ar tillbaka pa kontoret sa lagger vi oss alla och SOVER! Vi bokstavligen lagger vara huvuden pa skrivbordet och sover en 30 min eller sa. Det ar precis som pa dagis, fruktstund och sova middag. Men ni som kanner mig och vet hur ofantligt trott jag blir efter maten forstar nog hur mycket jag njuter av detta! Inte sa dumt de inte!

Appropa kontrakt forresten, jag var och signerade ett kontrakt pa ett gym i narheten som heter Physical. Trevligt stalle med 3 vaningar och 250 maskiner och jag lovar sakert 30 personliga tranare som bara hanger dar och som man kan fa hjalp av! Men de som var roligt var sjalva processen da vi skulle skriva kontrakt. Kontraktet var pa kanske 4-5 sidor pa endast kinesiska och efter varje styckte skulle jag signera. Jag har alltsa skrivit min signatur typ 20ggr pa ett kontrakt jag inte har en aning om vad det innehaller. Snacka om att leva on the edge! haha..men hur mycket kan ga snett? ehh…Men de ar skont och roligt for kineser har sa mycket for sig!

Men nu ska jag fortsatta jobbar.

Over and out,

Pussokram

Kristin

Ni Hao,

Första veckan är gjord här i kina och det har varit många intryck må jag säga!! Vi kan väl börja med första dagen som startade med att jag inte kom ihåg vilken våning jag skulle vara på, jag var heeeelt säker på att det var våning 5. Men det gick inte ens att trycka på knappen för våning 5 i hissen så jag åkte upp och ner ett tag i överfulla hissar med kineser. Det är lite annorlunda här för det finns nämligen hiss assistenter, två kvinnor jobber med att trycka på knappen för att få ner eller upp hissarna!!!! Dessa två kvinnor involverade jag i mitt sökande efter mitt kontor! Problemet var bara de att ingen av dem pratade ett ord engelska, så på min knapphända kinesiska och deras absolut ej existerande engelska skrattade vi åt de hela och ryckte på axlarna. Hon frågade alla som vi gick förbi om de kunde engelska, men nepp, inge. Men så gick de upp ett litet ljus att 5an kanske skulle vara i slutet av vånings siffran, vi testade således våning 12 och rum 5 istället för våning 5. DÄR hittade vi mitt kontor och så kunde min första dag börja.

Nu är det faktiskt lite roligt, för varje gång jag kommer till entren och de två damerna sitter där pratar vi med varandra, morgon, lunch och middag!! MEN jag på engelska och de på kinesiska! Gulligt som 17, men också dumt eftersom ingen förstår nått

I alla fall, första dagen. Kontoret är ett litet rum som ett kontroslandskap där det sitter 6 EXTREMA data nördar!! Alltså, dessa killar och en tjej kan vara det nördigaste jag någonsin sett! Det enda ljudet som hörs i det lilla rummet är knapprandet på tangentbordet och klickandet på musen, annars är det tyst…det är faktiskt till min förvåning 3 ½ som pratar engelska!! Den där ½ är en kille som sitter bredvid mig och jag tror att han förstår liiiite men säger inget.

Jag fick ett litet skrivbord, typ som en skolbänk och en dator. Sedan var det dags att möta Chefen…! Han heter Jason Li och kan vara den häärligaste lille mannen på jorden! Han har lite chefs attityd, men han är så söt att man dör! Han påpekade typ 50 ggr den dagen hur glad han var att ha mig här och att jag var den första utlänningen att jobba här!!  Det kändes lite som för er som sett Little Britain så var jag ”the only gay in the village”. Kände mig typ som en muzungu i Kenya förutom all uppmärksamhet från allmänheten.

Jason satte mig i arbete redan första dagen och dagarna är långa. Vi börjar 9 och ska officiellt sluta 18, men de gör ingen!! (förutom jag!) Jag har nämligen ca 45 min pendling till jobbet och det blir så himla sent om man vill hinna träna laga mat eller bara hinna varva ner innan man måste kliva upp igen!

Men första dagen gick och så gjorde de andra. Dock är det segt att sitta och googla ”online education” i 9h i 4 dagar!!! Men jag fick ett uppdrag i onsdags att hålla en presentation i fredags om utbildning online i västvärlden. Företaget jag jobbar på heter Boolan.com och ska lansera en webbsida där man kan plugga online, men också ha ett virtuellt klassrum där man kan chatta med sin lärare och klasskamrater. Vi ska också lansera två sycken hjälpmedel för lärare som vill spela in sina undervisningar samt en whiteboard com man kan använda och rita och peka i sina föreläsningar. Skit coolt och det kommer bli nått likande en kombination av facebook och online universitet!!

Men för att kunna lansera detta i resten av världen så måste man veta lite om vad som redan finns där ute och det har jag tagit reda på under veckan och presenterat för mitt team i fredags. Det gick jättebra, förutom de att 3 av 10 förstod vad jag sa!!! Men Jason var jättenöjd och kallade in mig till hans rum och sa att han tyckte de va jättebra och att jag nu var en expert inom online education marketing!! Haha…okeeeej, tack! Tack IPPE för att man lärt sig hålla låda inför folk!

Men skämt å sido så var det lite nervöst eftersom de inte är jättelätt att kommunicera med kineser, de har ett annat sätt att tänka och att tänka lika är ibland svårt. Men jag Jason sa att jag nu skulle börja ta kontakt med media nästa vecka. Han och jag ska nämligen vara ansiktet utåt, det är vi som ska resa tunt världen och berätta om vår innovation. Jason har STORA planer för Boolan där jag ingår som en nyckel till detta i världen!! Han vill nu anställa mig som en fulltids anställd och tom kanske flytta in mitt skrivbord till hans rum!!!! Jag har på en vecka klättrat från att vara en praktikant till att vara heltidsanställd och ska resa världen runt och marknadsföra detta företag!! Måste säga att min karriär tar stora steg på en vecka.

Det som är det bästa med detta är att jag nu kan söka om mitt visum till att få ett residence permit, alltså ett uppehållstillstånd. Dock måste jag lämna landet för att kunna få det, så Hong Kong nästa!!

En sak måste vi dock reda ut, Boola.com är ännu inte öppet för allmänheten. Det är under progress och vi ska lansera en Beta version (hahaha, ja fråga mig knappt vad det är, men tydligen en form av test version av den riktiga sidan senare) den 10 sep och på den lanseringen ska jag hålla en presentation inför 100 pers! Men det är bara början för sen i mitten av April nästa år ska vi lansera den riktiga versionen av sida och då ska den även vara översatt till engelska! Och det ska bli på en internationell teknologi och utbildnings konference som vi ska ha med föreläsare från hela världen! Coolt! Och mitt i allt detta är jag, the only foreigner in the company!

Jag tycker verkligen att de ska bli spännande att vara med i utvecklingen av ett företag som vill sprida utbildning via nätet till alla i världen. Jag tänker på hur fantastiskt detta är för alla fattiga människor i utvecklingsländer som inte har råd med skolgång, tex alla de i Kenya!! De kan nu via att de har internet i mobilen ha tillgång till utbildning som kan ta dem ur den position de befinner sig i!

Det känns så lockande eftersom det känns som att jag får jobba med frågor som fortfarande är mig varmt om hjärtat som utbildning och utveckling av underutvecklade länder. Jag tror dessutom att detta är framtiden, folk har inte tid att vara låsta till ett universitet och klassrums lektioner om de kan få samma utbildning av samma lärare online!! Då kan man jobba eller resa och samtidigt få en master eller en kandidat!!

Okej, nog om detta. Lite om det privata livet. Tja, denna veckan har varit mest jobbrelaterad och omtumlande. Men jag var ut och tog en after work cocktail (I know, Love the term och att det är möjligt!!) med Kristoffer från min IPPE klass i trolly. Skitkul att se honom igen! Sen har Sara och jag tränat lite och igår fredag var vi ut och åt mat på en taiwanesisk restaurang för att fira lite att jag får stanna i landet och att första veckan gått så bra!

Idag regnar det så vi är alla tre hemma och myser, dricker kaffe (italiensk espresso och svenska ballerina kladdkaka!!) och laddar för en ledig lördag. Ikväll ska vi få inflyttningsfest hos mina gamla klasskamrater Alfredo och Paolo som flyttat ihop med tre andra. En av dem är en tjej från London som jag träffade förra helgen och hon har precis startat upp en NGO här i shanghai som ska hjälpa fattiga barn i Kina, Indien och Nepal med allt de kan bistå. Så när jag berättade lite om mina erfarenheter ville hon bjuda in mig på en middag med deras organisation så jag kanske kan hjälpa dem! Det skulle vara toppen att få dela med mig om de jag lärde mig hos ACE och att kanske få fortsätta jobba lite med den typen av volontär arbete.

Men nu tror jag att jag tömt ur mig det mesta för denna gången. Det är svårt att hinna skriva i veckorna. Men jag ska se om jag inte kan uppdatera lite oftare!

Pussokram,

Kristin